I den här övningen placerade vi hållbarhet och rätten till reproduktion i ett motsatsförhållande. Genom att deltagarna själva fick skapa lösningar inom detta scenario synliggjordes vilka värderingar vi har kring vad en familj är, vad vi är villiga att offra och hur vi reagerar på begränsad frihet. Att sätta laddade ämnen i relation till varandra uppstår ett outforskat utrymme där vi kan testa och söka oss fram tillsammans i det ”obekväma” och hitta insikter för fortsatt idéutveckling.
Just att kunna vrida och vända på hållbarhetutmaningen och nyansera perspektiven bortom de vardagliga samtalen är en tuff utmaning. Hur gör vi för att inte hamna i de klassiska samtalen om hur mycket eller hur lite vi konsumerar plast, mat eller kläder? Trots allt heter detta forskningsprojekt ”Kritisk design för att synliggöra normer inom hållbarhetsdiskursen” och kräver modiga metoder för att synliggöra normer.
Vi bestämde oss för att deltagarna skulle få en utmaning av oss som vi själva inte har svar på och tillåta att skav kan uppstå genom det obekväma. Ibland kan det såklart vara nervöst att gå in på sådana områden, men det är också där vi kan hitta svar på vad människor är redo att kämpa för och definiera det som kanske inte är så viktigt. Genom att börja resonera och reflektera utifrån sina värderingar får vi syn på olikheter vi har sinsemellan och samtidigt ger vi möjligheter till att utmana varandras föreställningar om vad, i detta fall, en (hållbar) familj är.
Deltagarna frågade sig själva ”Kan du tänka dig att ge upp din rätt till att få barn?” och ”hur blir kvaliteten på livet?”. Personliga ställningstaganden kom upp så som att ”Jag hade tolkat lagen som att nu är det allvar, sedan följt den och sörjt det.”, ”jag skulle klippa körkortet och aldrig köra mer (för att behålla rätten till reproduktion)” och ”Jag skulle kunna offra 100 grejer för hållbarhet innan jag ger upp min möjlighet att skaffa barn.”
De diskuterade idéer om hur familjerna skulle organisera sig i det spekulativa scenariot. ”var tredje person får avstå”, ”vi får ransonera av barn/barnrätter och utgå ifrån en barnbudget i landet” eller ”man får sälja sin barnrätt till andra”.
Även positiva aspekter av att införa lagen lyftes exempelvis ” Det skapar ju också någon form av innovationsvärld. I det här fallet kanske generationsboende kommer in ganska tydligt” och ”Ensamma kan få möjlighet att inkluderas i familjer”. Dock såg man nackdelar med detta också då ”det är påtvingat”.
De rika samtal och djupa reflektioner som uppstod i mötet visar på att obekväma scenarion är en lyckad insiktsmetod för att utforska värderingar, gränsdragningar och lösningar. Genom att balansera på gränsen av vad vi kan tycka är rimligt gör vi det nervkittlande och skapar en oemotståndlig nyfikenhet och spännande reaktioner hos deltagarna.
I detta nu jobbar vi, Souzan Youssouf och Lovisa Grönlund, vidare med de insikter och resultat vi fått för att designa en normkritisk tjänst med forskare från KTH, Aalto Universitet och Halmstad Universitet samt oberoende tankesmedjan Global Utmaning. Stay tuned….
Om du behöver hjälp med att skapa sammanhang och fördjupat insiktsarbete kan du kontakta oss på Usify för att ställa obekväma frågor.
