Don’t be a hippo – men hur?

Hur kan chefen fortfarande tro sig veta allt, på detaljnivå?

Hur kan det fortfarande vara så vanligt att så kallade HIPPO:s tar så stor plats? Förkortningen står för Highest Paid Person’s Opinion, alltså den högst avlönade personens åsikt. Det vill säga högsta chefen som opåkallat dyker in i ditt möte, i projektgruppens arbetsprocess eller bara i ett samtal. Chefer som uttrycker åsikter om saker som de inte egentligen vet nånting om. De bara tycker nåt och brer ut sina synpunkter om det. Och det väger tungt. För det kommer ju från chefens mun.

 

Och hur är det möjligt, trots att jag ogillar det så mycket, så lätt kan slira och själv blir en Hippo? Jag kan omedvetet börja tycka om ditten och datten kring olika projekt och så plötsligt växer det och jag inser att det jag har sagt tas för en sanning eller vägledning bara för att det kommer från min, alltså VD:ns, mun.

Hur kan jag bete mig så respektlöst mot de som verkligen befinner sig i projektet? Medarbetare som har jobbat i månader med att utveckla en tjänst eller produkt, som metodiskt och långsiktigt har undersökt behov och skapat sig insikter och kunskap; de får plötsligt min åsikt om vad de bör eller inte bör göra. Om saker som jag egentligen bara killgissar kring. Hur kan då mina kollegor fortsätta att vara innovativa och engagerade?

 

Hur kan vi leda med frågor?

Så hur kan vi chefer, vd:ar, ledarmöten och direktörer undvika att bli Hippo’s? Hur kan vi bli medvetna och tänka efter innan vi uttrycker våra ogrundade åsikter om allt? Hur kan vi jobba mer med det lilla ordet hur ? Hur kan vi nyfiket och opretentiöst ta reda på hur saker och ting ligger till? Nästa gång vi tänker svara eller har en åsikt prova skapa en fråga “Hur skulle vi kunna … ?” kanske får vi ett svar som överaskar.

En sak vet jag säkert: frågor som öppnar upp och som stimulerar till ett sökande kan få vingar. Hur låter det? 😊

Ha en underbar dag

Bjarte

Dela
Tvittra
Dela

English bla bla bla